Fortsättning...
Sommaren inledes av att jag jobbade på kollo i två veckor tsm med Rasjan och några till. Det är något som jag kommer minnas länge. Jag lyckades få den busigaste gruppen av de alla att ta ansvar för. Men jag fick lära mig en hel del på det. Hehe, jag kommer minnas hur jag varje morgon i två veckors tid kämpade mig upp till brickebacken för att pricka av alla barn. Första dagen när jag hade prickat av alla. Gick jag och hälsade på bussvärden. Tror ni inte att bussen åker ifrån oss då. Så på bussen saknades det vuxna och ledare. Efter lite ringande och en snabb bil lyckade vi komma ikapp bussen för att hoppa på. Men för en nervösledare som aldrig har varit med om något liknande varade minuterna som timmar.
När min far fyllde 50 år ville han inte vara hemma. Så han och jag åkte tåg ner till Natta i Malmö och för att sedan hoppa på nattåget mot Berlin. Många minnesvärda dagar där. Vi shoppade loss, drack Berliner Weiße (öl med hallonsoda) vilket var jättegott de varma dagarna, vi åkte spårvagn, vandrade i någon gammaldrottningsträdgård m.m.
En Väldigt speciell dag var den 3 juli. Dagen vid namn "You-know-why-dagen". Dagen inleddes med att jag klarde teoriprovet på vv. Men det är inte det som är minnesvärt utom att den var dagen då jag och Jenny hade bestämt att vi skulle bara göra saker som vi inte brukade göra.
Dagen innehöll en picknick vid Fallen, en liten cykeltur för att sedan åka rushebana i en lekpark, samt lite andra lekar där. Vidare till Haga och badade :D och sist men inte minst gick vi på bio. Såg "What happens in Las Vegas" därav namnet på dagen. Minns hur jag riktigt svävade när jag gick hem, så lycklig och glad var jag.
Några få dagar i Vecka 29 åkte jag ner till min kompis Emelie i Varberg där de har sin husvagn på somrarna. Aldrig en tråkig stund med henne. :) Det var där hon introducerade tvserien Weeds för mig. Kommer alltid att minnas dagen vi skulle ut. Jag hade inte varit ute tidigare och vi skulle till Oscars (motsvar typ Klaras), väl innan hade vi fått två killar från campingen på foten och klockan slog så det blev dags att gå dit. Väl där hade de en åldersgräns på att bara folk som var födda 89 eller tidigare fick gå in. Självklart var jag den ända i sällskapet som var 90:a, och jag gjorde så att ingen gick in :P. Det är första och ända gången då jag hört att de tar efter födelseår. Vi tyckte att det var knäppt att man var tvungen att vara 18½ för att gå in.
I varberg fick vi också låna cyklar av Emelies faster m.m. Så hon och jag cyklade runt lite. Emelie har fortfarande en bild på sin mobil som är tagen efter att vi tagit av oss byxorna och badat vid en ganska ödestrand och ligger o torkar. Dock kom det lite folk då...
2008 hade en uppföljare av succen cykelsemester. Iår hade vi fått påökning i familjen av Sara N (alias Nils), Maria (alias Mia Fia el. Holländaren) och Isabelle (alias. Bella). I år hade vi också bytt alla cyklar till Tandemcyklar. Tummen upp för det.
Första dagen innan vi kommit någonstans inledes med att jag och Nils hittade på en skräckhistoria. Men vi hann bara en scen innan vi alla stannade för att diskutera vägen (därmed kom av oss). Det dåliga iår var att vi hade ganska planerade etapper jämnfört med förra året vilket gjorde att vi hela tiden cyklade på för att nå dagens slutmål. Turen blev iaf över 20 tror jag. Men med trubbel på vägen gjorde att det bara en cykel och två personer som kom hela turen runt. Det finns så mkt minnen av denna resa, både dåliga och bra. Minns Marias lilla samtal om holländare, camping på gräsmattan, när vi försökte vända kex i munnen. Bellas utbrott, alla sånger som sjung på cyklarna, den där jobbiga dagen då vi fick punka och ingen mat, När jag och alex var helt pumpade och cyklade upp för alla backar fast det var varmt och soligt, all pasta och pastasås, vilket problem jag jenna och mia hade att få upp Bellas tält, Flygplanet från frövi. m.m.
Älskar dagarna vid Malins stuga de var gudomliga :D Lova mig att om det blir en cykelsemester detta år ska vi inte cykla under tidspress.
Bara några dagar innan Pride festivalen kom jag och Denise på att vi skulle dit. Mest var det kanske för att vi hade gratis festivalpass p.g.a. kontakter. Kommer nog inte glömma i första tagen om när Denise ramla ner från "berget" och alla kom typ fram för att hjälpa oss. Det var nog ett x antal som trodde att vi var tillsammans. Iofs är det ju inte så konstigt.
Kommer minnas den lååånga vägen hem. Hur ekonomiska vi var och att jag inte fick köpa ben & Jerrys kulglass... :P + de tre personerna som stod mittemot oss ;)
ps. Glöm inte för all del hemresan med musik, dans och en plastpåse.
Ytterligare en del är på väg... men den är den sista... :)
